Ongoing charges (löpande kostnader)

Ongoing charges togs fram som ett standardiserat kostnadsmått för att fonder ska kunna jämföras på lika villkor inom EU. Måttet visar de kostnader som årligen belastar fonden, förvaltningsavgift, administration, förvaringsinstitut, revision och liknande, som andel av fondförmögenheten. Det ersatte i praktiken det äldre måttet TER, total expense ratio, och de två är nära nog synonymer i vardagligt bruk. I dagens faktablad redovisas kostnaderna under rubriken löpande kostnader, ibland uppdelade så att fondens interna transaktionskostnader syns för sig, och resultatbaserade avgifter redovisas alltid separat.

Kostnaderna dras inte som en faktura till spararen utan tas löpande ur fondens tillgångar innan andelskursen sätts. Det gör dem lätta att glömma bort: avkastningen som redovisas är redan efter avgifter, och skillnaden mellan en dyr och en billig fond syns bara som en långsam eftersläpning år efter år. Just därför är löpande kostnader en av de få faktorer en sparare säkert känner till på förhand, till skillnad från framtida avkastning.

Vid jämförelser är det viktigt att se hela bilden: utöver fondens löpande kostnader kan plattformsavgifter, courtage vid handel med börshandlade fonder och valutaväxlingsavgifter tillkomma.

Exempel med siffror

Två fonder ger samma bruttoavkastning på 7 procent per år, men den ena har löpande kostnader på 1,5 procent och den andra 0,2 procent. Ett sparande på 100 000 kronor växer på 20 år till cirka 100 000 x 1,055^20 = 292 000 kronor i den dyra fonden, men till cirka 100 000 x 1,068^20 = 373 000 kronor i den billiga. Avgiftsskillnaden på 1,3 procentenheter per år kostar alltså runt 81 000 kronor över perioden, mer än fyra femtedelar av det ursprungliga kapitalet.