Tillgångsallokering
Tillgångsallokering är fördelningen av en portfölj mellan olika tillgångsslag, som aktier, räntebärande placeringar, råvaror och likvida medel. Fördelningen är ett av de viktigaste besluten för portföljens förväntade avkastning och risk.
Tillgångsallokering handlar om portföljens stora penseldrag. Innan valet av enskilda aktier eller fonder ens blir aktuellt avgör fördelningen mellan tillgångsslagen hur portföljen kommer att bete sig: aktier ger högst förväntad avkastning men störst svängningar, räntebärande placeringar ger stabilitet, och likvida medel ger beredskap. Studier av institutionella portföljer har visat att allokeringen förklarar en stor del av skillnaderna i avkastning mellan portföljer över tid, betydligt mer än valet av enskilda värdepapper.
Man skiljer på strategisk och taktisk allokering. Den strategiska är den långsiktiga grundfördelningen, satt utifrån sparhorisont, mål och risktolerans, till exempel 60 procent aktier och 40 procent räntor. Den taktiska är tillfälliga avvikelser från grundfördelningen utifrån marknadsläget, något som kräver både beslutskraft och träffsäkerhet och som många långsiktiga sparare avstår ifrån helt.
Allokeringen är inte statisk över livet. En vanlig princip är att risken trappas ned när målet närmar sig, eftersom det då finns mindre tid att hämta igen ett stort kursfall. Generationsfonder bygger på exakt den principen. Mellan översynerna håller rebalansering fördelningen på plats: när aktier stigit kraftigt säljs en del och flyttas till räntor, och tvärtom, vilket disciplinerat återställer risknivån.
Exempel med siffror
En portfölj på 500 000 kronor fördelas med 60 procent i aktier och 40 procent i räntor. Med antagen förväntad avkastning på 7 procent för aktier och 3 procent för räntor blir portföljens förväntade avkastning 0,6 x 7 + 0,4 x 3 = 5,4 procent per år. I ett börsfall där aktier tappar 30 procent medan räntedelen är oförändrad faller portföljen med 18 procent, till 410 000 kronor, medan en portfölj med enbart aktier hade fallit till 350 000 kronor. Allokeringen bestämmer alltså både förväntad avkastning och fallhöjd.
Vanliga frågor om tillgångsallokering
Vad är en bra tillgångsallokering?
Det beror på sparhorisont, ekonomisk situation och hur stora värdefall spararen klarar utan att sälja i panik. Lång horisont brukar tala för högre aktieandel, kort horisont för större andel räntor och likvida medel.
Vad är skillnaden mellan tillgångsallokering och diversifiering?
Allokeringen är fördelningen mellan tillgångsslag, som aktier mot räntor. Diversifiering är riskspridning både mellan och inom tillgångsslagen, till exempel över många aktier, branscher och länder.
Hur ofta behöver allokeringen ses över?
Fördelningen driver ifrån målvikterna när marknaderna rör sig. Många återställer vikterna genom rebalansering enligt en enkel regel, till exempel en gång per år eller när en vikt avvikit med ett visst antal procentenheter.