Kreditprövning

Kreditprövning är ett lagkrav. Enligt konsumentkreditlagen får en kredit bara beviljas om konsumenten bedöms ha ekonomiska förutsättningar att fullgöra åtagandet, och prövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden. Kravet gäller alla konsumentkrediter, från bolån och privatlån till kreditkort och köp på delbetalning. Konsumentverket och Finansinspektionen utövar tillsyn över att kreditgivarna sköter prövningen.

I praktiken samlar långivaren in uppgifter från ansökan, ofta kompletterat med en kreditupplysning som visar registrerade inkomster, lån och eventuella betalningsanmärkningar. Många långivare gör en så kallad kvar-att-leva-på-kalkyl, KALP, där hushållets inkomster minskas med boendekostnader, schablonbelopp för levnadsomkostnader och kostnader för befintliga och sökta lån. Vid bolån räknas lånekostnaden med en stressad kalkylränta som ligger klart över den erbjudna räntan, för att pröva om hushållet klarar räntehöjningar.

Kreditprövningen skyddar båda parter. Långivaren minskar sin kreditrisk, och konsumenten skyddas mot att beviljas lån som ekonomin inte bär. En noggrann prövning är också ett skäl till att samma person kan få olika besked och olika räntor hos olika långivare, eftersom bedömningsmodellerna skiljer sig åt.

Exempel med siffror

Ett hushåll med 30 000 kronor i nettoinkomst per månad söker ett privatlån som kostar 2 500 kronor i månaden. Långivaren räknar: 30 000 minus 8 000 i boendekostnad, minus 10 000 i schablon för levnadsomkostnader, minus 3 000 för befintliga lån ger 9 000 kronor kvar. Efter det sökta lånets 2 500 kronor återstår 6 500 kronor i marginal, och lånet kan beviljas.

Vid ett bolån på 2 000 000 kronor med erbjuden ränta på 4 procent räknar banken i stället på till exempel 7 procents kalkylränta, vilket ger en räntekostnad i kalkylen på cirka 11 700 kronor per månad i stället för 6 700 kronor.