Hurdle rate

Hurdle rate fungerar som en ribba som investeringar måste ta sig över. Tanken är att kapital alltid har en alternativkostnad: pengar som binds i ett projekt hade kunnat placeras någon annanstans eller användas för att betala av skulder. Tröskelräntan sätts därför normalt med utgångspunkt i vad kapitalet kostar, ofta den viktade kapitalkostnaden WACC, plus ett påslag för projektets specifika risk. Ett riskfyllt utvecklingsprojekt får en högre ribba än en ersättningsinvestering i befintlig verksamhet.

I investeringskalkyler används tröskelräntan på två sätt. Antingen diskonteras projektets framtida kassaflöden med tröskelräntan och projektet godkänns om nettonuvärdet är positivt, eller så jämförs projektets internränta direkt med tröskeln. Båda metoderna ger samma beslut i enkla fall: avkastning över ribban skapar värde, avkastning under förstör värde även om projektet går med bokföringsmässig vinst.

I fondvärlden har hurdle rate en annan roll. Många hedgefonder och vissa specialfonder tar resultatbaserad avgift, till exempel en andel av avkastningen. Tröskeln avgör från vilken nivå avgiften börjar räknas, så att förvaltaren inte får betalt för avkastning som spararen hade kunnat få riskfritt. En fond utan tröskel, eller med låg tröskel, ger förvaltaren betalt även för ren marknadsavkastning. Tröskeln kombineras ofta med ett high watermark, som hindrar att avgift tas ut två gånger för samma värdeökning.

Exempel med siffror

Ett företag har en hurdle rate på 8 procent. Ett projekt kräver en investering på 500 000 kronor och väntas ge ett årligt kassaflöde på 45 000 kronor under lång tid, vilket motsvarar cirka 9 procents avkastning. Projektet klarar ribban och genomförs. Ett annat projekt ger 35 000 kronor per år på samma investering, 7 procent, och avvisas trots att det är lönsamt i absoluta tal. I fondexemplet: en fond med 3 procents tröskel och 20 procents resultatavgift avkastar 7 procent. Avgiften blir 20 procent av 4 procentenheter, alltså 0,8 procent av kapitalet.