Kalkylränta (WACC)
Kalkylränta är den avkastning som krävs för att en investering ska anses lönsam, och används som diskonteringsränta i investeringskalkyler. För företag används ofta WACC, Weighted Average Cost of Capital, som kalkylränta: den genomsnittliga kostnaden för eget och lånat kapital vägd efter deras andelar.
Alla investeringskalkyler behöver en ribba: vilken avkastning måste projektet minst ge för att vara värt pengarna? Den ribban är kalkylräntan. Den speglar dels att pengar har ett tidsvärde, dels att riskfyllda kassaflöden kräver högre kompensation än säkra. I nuvärdeskalkyler, till exempel NPV och kassaflödesvärdering, är det kalkylräntan som används för att räkna om framtida kassaflöden till dagens värde.
För företag är det naturliga valet av kalkylränta den egna kapitalkostnaden, WACC. Logiken är enkel: verksamheten finansieras med en blandning av eget kapital, som ägarna kräver avkastning på, och lån, som kostar ränta. WACC väger ihop de två kostnaderna efter kapitalstrukturens andelar, där låneräntan räknas efter skatt eftersom räntan är avdragsgill. Ett projekt som avkastar mer än WACC skapar värde, ett som avkastar mindre förstör värde.
Kalkylräntan används också utanför företagsvärlden. Banker räknar med en kalkylränta, ofta klart högre än den faktiska bolåneräntan, när de prövar om en hushållsekonomi tål räntehöjningar, och offentliga investeringar utvärderas med samhällsekonomiska kalkylräntor. Gemensamt är att valet av ränta styr slutsatsen: en för låg kalkylränta släpper igenom olönsamma projekt, en för hög stoppar bra investeringar.
Exempel med siffror
Ett bolag finansieras till 60 procent med eget kapital, där ägarna kräver 10 procents avkastning, och till 40 procent med lån till 5 procents ränta. Skattesatsen är 20 procent. WACC = 0,6 x 10 + 0,4 x 5 x (1 - 0,20) = 6 + 1,6 = 7,6 procent. Ett projekt som väntas avkasta 9 procent per år ligger över ribban och skapar värde, medan ett projekt på 6 procent inte bär sin kapitalkostnad trots att det går med vinst.
Vanliga missförstånd
WACC är inte samma sak som låneräntan: även det egna kapitalet har en kostnad i form av ägarnas avkastningskrav, som normalt är högre än räntan. Ett annat missförstånd är att WACC är ett exakt tal, när det i praktiken bygger på uppskattningar av bland annat riskpremier och därför bör hanteras som ett intervall.
Vanliga frågor om kalkylränta (wacc)
Hur räknar man ut WACC?
Kostnaden för eget kapital multipliceras med andelen eget kapital, och låneräntan efter skatt multipliceras med andelen lånat kapital. Summan blir den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden.
Varför räknas låneräntan efter skatt i WACC?
Räntekostnader är avdragsgilla för företag, vilket sänker den verkliga kostnaden för lånat kapital. Därför multipliceras låneräntan med ett minus skattesatsen.
Vad händer med en värdering om kalkylräntan höjs?
Framtida kassaflöden diskonteras hårdare, så nuvärdet sjunker. Små ändringar i kalkylräntan kan ge stora utslag i värderingen, särskilt för bolag vars kassaflöden ligger långt fram i tiden.