KPIF
KPIF, konsumentprisindex med fast ränta, är Riksbankens målvariabel för inflationen och mäter prisutvecklingen på hushållens konsumtion utan den direkta effekten av ändrade boräntor. Inflationsmålet är att KPIF ska öka med 2 procent per år.
KPIF blev Riksbankens formella målvariabel 2017, efter att i praktiken ha använts som huvudmått i flera år. Skälet är tekniskt men viktigt: i vanliga KPI ingår hushållens räntekostnader för bolån. När Riksbanken höjer styrräntan för att pressa ned inflationen stiger boräntorna, vilket i sig driver upp KPI. Måttet skulle alltså röra sig åt “fel” håll av själva penningpolitiken. KPIF löser detta genom att beräkna samma index men med räntesatsen hållen konstant, därav namnet konsumentprisindex med fast ränta.
I perioder med stabila räntor följs KPI och KPIF åt nära. När styrräntan ändras snabbt kan de däremot skilja sig påtagligt: under räntehöjningarna 2022-2023 låg KPI-inflationen tidvis flera procentenheter över KPIF-inflationen, eftersom hushållens räntekostnader steg brant. För att bedöma det underliggande pristrycket följer Riksbanken även KPIF exklusive energi, som rensar bort svängiga el- och drivmedelspriser.
För sparare och låntagare är KPIF-inflationen referenspunkten för realränteberäkningar och för att förstå Riksbankens agerande: ligger KPIF tydligt över målet talar det för stramare penningpolitik, ligger den under målet för det motsatta.
Exempel med siffror
Anta att KPIF-inflationen är 4 procent under ett år. En varukorg som kostade 10 000 kr i januari kostar då cirka 10 400 kr i januari året efter. Ett sparkonto med 2 procents ränta ger under samma period en realavkastning på ungefär 2 - 4 = -2 procent, pengarnas köpkraft minskar alltså trots att kontot växer i kronor. Vid målet 2 procent hade samma konto gett en real avkastning kring noll.
Vanliga missförstånd
KPIF exkluderar inte boendekostnader, bara effekten av ändrade räntesatser, priser på el, hyror och underhåll ingår. Ett annat missförstånd är att 2-procentsmålet betyder att priserna ska tillbaka till gamla nivåer efter en inflationstopp. Målet avser ökningstakten framåt: prisnivån efter en hög inflationsperiod består, men den fortsatta ökningen ska ned mot 2 procent per år.
Vanliga frågor om kpif
Vad är skillnaden mellan KPI och KPIF?
KPIF räknas på samma varukorg som KPI men håller hushållens bolåneräntor konstanta. När Riksbanken ändrar räntan påverkas KPI direkt via räntekostnaderna, medan KPIF rensar bort den effekten.
Varför använder Riksbanken KPIF i stället för KPI?
För att undvika en rundgång: en räntehöjning som ska dämpa inflationen höjer i sig KPI via boräntorna. KPIF ger därför en renare bild av det underliggande pristrycket som penningpolitiken ska styra.
Vem beräknar KPIF?
Statistikmyndigheten SCB beräknar både KPI och KPIF varje månad. Riksbanken använder KPIF som formell målvariabel för inflationsmålet på 2 procent.